Tjogosjunde dagen

Var på ultraljud igen igår. Sambon och jag tittade tillsammans på monitorn som visade att det finns fyra äggblåsor i vardera äggstock, alltså totalt åtta och den största var nio mm stor. Den kvinnliga läkaren verkade inte riktigt nöjd med det resultatet och antydde att jag kanske måste öka dosen av Gonal-F från 300 till 375 IE. Det kändes lite deppigt och som ett underbetyg. Men samma eftermiddag ringde de och sa att mitt blodprov visat att jag svarat bra på hormonstimuleringen och kan fortsätta med 300 IE. Det kändes bra.

På fredag ska jag tillbaka på ultraljud för att mäta blåsorna igen och för att de ska kunna beräkna exakt när ägguttaget ska ske, men barnmorskan trodde runt den 19 eller 20 maj.

Fikade sedan med en kompis som gått igenom två IVF-behandlingar och hon berättade att hon hade fått 15 ägg vardera gången, så mina åtta känns lite i sammanhanget... Men det räcker ju å andra sidan med ett snyggt ägg... Hon berättade vidare att ägguttaget i hennes fall varit hemskt, riktigt smärtsamt. Hon hade fått morfin men ändå haft fruktansvärt ont. I mina papper står det inget om smärtstillande, bara att man får lugnande om man vill och bedövningsgel som appliceras lokalt. Antar att det är väldigt olika hur man reagerar, men utgår ifrån att det finns tillgång till morfin om det blir alltför smärtsamt.