Gjorde ett gravtest för några dagar sedan, bara för att vara säker på att jag inte är gravid nu när jag håller på att trixar och manipulerar med min kropp. Instruktionerna var dåligt skrivna, så i en förstenad minut trodde jag att jag faktiskt kanske var gravid. Sambon tittade också på stickan med de två blå strecken. Hann tänka "Herregud, jag har druckit alkohol!" Märkligt hur hjärnan fungerar... Läste och läste i anvisningarna och till slut fattade vi att det skulle vara ett plustecken och inte ett minustecken i rutan. Jag trodde det räckte med ett streck.
Slängde stickan och tömde papperskorgen för att ingen utomstående skulle råka upptäcka vad som låg där och skräpade. Gick sedan och tränade. Hela dagen tänkte jag på det där gravtestet. Var inte precis besviken, mest i efterdyningarna av en chock. Tänk om det verkligen hade varit ett positivt besked? Det hade känts extremt overkligt. Och vad hade jag gjort då?
Puffar på mitt nässpray och nu har det gått en vecka idag. Och intet nytt under solen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar